Planeterna 2020

av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)

Merkurius, som fullbordar ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största elongation vid sex olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra från våra breddgrader under första halvan av februari (aftonstjärna), mot slutet av juli (morgonstjärna), samt under senare delen av november (morgonstjärna).

Venus syns mycket fint på himlen i år. Från årets början till mitten av maj syns den tydligt på kvällshimlen. Den är längst östligt från solen den 24 mars då den ligger 46 grader från solen. Venus lyser klarast den 28 april. Under senare delen av maj närmar sig Venus solen och den 3 juni står Venus i undre konjunktion då den passerar mellan solen och jorden. För 8 år sedan och för 16 år sedan passerade Venus framför solskivan, men det sker inte i år, det dröjer ytterligare 97 år innan det händer nästa gång. Efter den undre konjunktionen är Venus morgonstjärna under resten av året och syns mycket bra på morgonhimlen. Den lyser klarast dem 10 juli och är längst västligt från solen den 13 augusti då den ligger 46 grader från solen.

Mars genomlöper under årets första halva Vågens, Skorpionens, Ormbärarens, Skyttens, Stenbockens, och Vattumannens stjärnbilder för att slinka in i Fiskarnas stjärnbild strax innan juli månad börjar. Under årets andra halva håller sig Mars kvar i Fiskarnas stjärnbild frånsett ett kort besök i Valfiskens stjärnbild några veckor i juli. Mars står i opposition den 13 oktober och syns då hela natten. Den syns ganska högt på vår himmel, och är såpass nära jorden att dess skenbara diameter som mest växer till 22 bågsekunder. Under resten av året syns Mars tydligt på kvällshimlen, men dess avstånd till jorden ökar och dess ljusstyrka och skenbara storlek minskar.

Jupiter rör sig under nästan hela året i Skyttens stjärnbild för att precis vid årets slut slinka in i Stenbockens stjärnbild. Den står i opposition den 14 juli då den lyser med magnituden -2,8. I år syns Jupiter bäst under årets andra halva.

Saturnus vistas i år i Skyttens och Stenbockens stjärnbilder. Nära årets början, den 13 januari, är Saturnus i konjunktion. Den 20 juli står Saturnus i opposition och syns då hela natten. Lutningen hos Saturnus ringar fortsätter att långsamt minska, men ringarna är fortfarande nästan så öppna som de kan bli. Å andra sidan kan vi inte se detta så bra eftersom Saturnus nu står långt söderut på vår himmel och därför aldrig når särskilt högt ovanför vår horisont. Saturnus syns i år bäst på sensommarens och höstens himmel. Saturnus är lätt att hitta på himlen trots att den står lågt, eftersom den blir så ljus när ringarna är öppna. Dessutom ligger Saturnus hela året ganska nära Jupiter på himlen. Den 21 december passerar Jupiter bara 0,1 grader söder om Saturnus. Tyvärr står de båda planeterna då mycket lågt på vår kvällshimmel så det blir svårt att se. Från sydligare latituder syns det mycket bättre.

Uranus syns i Vädurens stjärnbild hela året. Den står i konjunktion den 26 april. Oppositionen inträffar den 31 oktober då Uranus har magnituden +5,7. Uranus rör sig sakta norrut och syns bäst på kvällshimlen från augusti till årets slut.

Neptunus befinner sig hela året i Vattumannens stjärnbild. Den står i konjunktion den 8 mars. Oppositionen inträffar den 11 september, då Neptunus har magnituden +7,8. Neptunus syns bäst på hösten och rör sig norrut (fast långsammare än Uranus) och blir lättare att se för varje år som går.

Dvärgplaneten Pluto står i opposition den 15 juli och syns då som en ljussvag stjärna av 15:e magnituden. Den rör sig hela året i Skyttens stjärnbild. Pluto, som redan står långt söderut på vår himmel, rör sig sakta längre söderut på himlen och blir för varje år som går svårare att se hos oss.

Dvärgplaneten (1) Ceres, som också är den först upptäckta asteroiden, står i konjunktion den 13 januari, nära årets början. Den står i opposition den 28 auguati då den lyser med magnituden 7,7. Ceres vandrar i år genom Stenbockens och Vattumannens stjärnbilder och gör i september-oktober en avstickare in i Södra Fiskens stjärnbild innan den återvänder till Vattumannen. Cerea står lågt på vår himmel detta år.

(2) Pallas, den andra upptäckta asteroiden, står i år i opposition den 13 juli och lyser då med magnituden 9,6. Pallas syns i år i Örnens, Pilens, Rävens, Herkules och Ormbärarens stjärnbilder.

(3) Juno står i år i opposition den 2 april och lyser då med magnituden 9,5 i Jungfruns stjärnbild. Den 8 november står Juno i konjunktion.

(4) Vesta genomlöper under året Valfiskens, Vädurens, Oxens, Tvillingarnas, Kräftans och Lejonets stjärnbilder. Den 5 juli står Vesta i konjunktion. I år står Vesta inte i opposition och syns därför inte så bra. Vi ser den lättast på kvällen under årets första månader samt på morgonen under årets sista månader.

På vintern och våren kan man även se (5) Astraea i Kräftans och Tvillingarnas stjärnbilder, (27) Euterpe i Jungfruns och Lejonets stjärnbilder samt (6) Hebe och (40) Harmonia i Jungfruns stjärnbild,
På sensommaren, hösten och förvintern syns (15) Eunomia i Kräftans stjärnbild, (7) Iris i Skyttens stjärnbild, (20) Massalia och (19) Fortuna i Fiskarnas och Vattumannens stjärnbilder, (8) Flora, (11) Parthenope, (68) Leto och (471) Papagena i Valfiskens stjärnbild, samt (16) Psyche, (39) Laetitia och (79) Eurynomea i Oxens och Orions stjärnbilder.

Av årets periodiska kometer är det en som kanske blir synlig med blotta ögat och flera som förväntas bli synliga med kikare eller mindre amatörteleskop.

Komet 289P/Blanpain blir ljusast i början av januari, i Cassiopejas stjärnbild, men den blir sedan ganska snabbt ljussvagare när den rör sig bort från jorden. Den rör sig genom stjärnbilderna Pegasus, Andromeda, Cassiopeja, Giraffen, Stora Björnen, Lodjuret och Lilla Lejonet.

Komet C/2017 T2 PANSTARRS rör sig långt norrut på våra himlar större delen av året. Fram till i augusti passerar den stjärnbilderna Perseus, Cassiopeia, Giraffen, Stora Björn, Vakthundarna, Berenikes hår, Björnvaktaren och Jungfrun. Den är ljusast i början av maj i Giraffens stjärnbild, högt över vår norra horisont. Under de ljusaste sommarmånaderna syns den ungefär rakt i zenit, men sänker sig sedan på den sydvästra skymningshimlen.

Komet 2P/Encke gör ett snabbt besök i solsystemets inre delar under sommaren. Den blir aldrig lätt att se, men den som vill kan försöka i juli så snart som möligt i skymningen, då är Encke som ljusast. Det blir lättare att se den från södra Sverige.

Mot slutet av året kan man se komet 141P/Machholz på vår kvällshimmel. Samtidigt som den sakta blir lite ljusare så rör den sig också söderut, närmare vår sydvästra horisont.