Planeterna 2013

av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)

Merkurius, som fullbordar ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största elongation vid sex olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra från våra breddgrader under februari samt början och mitten av juni (aftonstjärna), samt under slutet av juli och början av augusti, och första halvan av november (morgonstjärna).

Venus är morgonstjärna från årets början till den 28 mars och sedan aftonstjärna till årets slut. Venus syns bäst på morgonhimlen i början av januari och på aftonhimlen under maj och juni samt i december.

Mars genomlöper under året Stenbockens, Vattumannens, Valfiskens, Fiskarnas, Vädurens, Oxens, Tvillingarnas, Kräftans, Lejonets och Jungfruns stjärnbilder. Mars syns bra på kvällshimlen i januari och februari samt på morgonhimlen från juli till årets slut.

Jupiter rör sig under året i Oxens och Tvillingarnas stjärnbilder. Den 19 juni står Jupiter i konjunktion. I år står Jupiter inte i opposition. Jupiter syns bra på kvällshimlen under årets första månader och under årets andra halva dyker Jupiter åter upp på morgonhimlen.

Saturnus vistas i år i Jungfruns och Vågens stjärnbilder. Den 28 april står Saturnus i opposition och den 6 november står den i konjunktion. Saturnus ringar öppnar sig nu allt mer och blir lättare att se ordentligt. Saturnus syns i år bäst på senvårens kvällshimmel.

Uranus vistas nästan hela året i Fiskarnas stjärnbild, frånsett en kort utflykt i Valfiskens stjärnbild i mars. Den står i konjunktion den 29 mars. Oppositionen inträffar den 3 oktober, då Uranus har magnituden +5,7. Uranus rör sig sakta norrut och syns bäst på kvällshimlen från augusti och under resten av året.

Neptunus befinner sig hela året i Vattumannens stjärnbild. Den står i konjunktion den 21 februari. Oppositionen inträffar den 27 augusti, då Neptunus har magnituden +7,8. Neptunus syns bäst på hösten och rör sig norrut (fast långsammare än Uranus) och blir lättare att se för varje år som går.

Pluto står i opposition den 2 juli och syns då som en ljussvag stjärna av 14:e magnituden. Den rör sig hela året i Skyttens stjärnbild. Pluto rör sig sakta längre söderut på himlen och blir för varje år som går svårare att se hos oss.

(1) Ceres rör sig under årets första halva i Oxens, Kuskens och Tvillingarnas stjärnbilder innan den står i konjunktion den 18 september. Mot slutet av året kan man se Ceres i Jungfruns stjärnbild.

(2) Pallas syns vid årets början i Valfiskens stjärnbild innan den står i konjunktion den 10 maj. Under årets andra halva rör den sig i Enhörningens och Vattenormens stjärnbilder.

(3) Juno syns under årets andra halva i Stenbockens och Vattumannens stjärnbilder. Den står i opposition den 4 augusti och har då magnituden 9,0.

(4) Vesta syns under årets första halva i Oxens och Tvillingarnas stjärnbilder innan den står i konjunktion den 6 augusti. Mot årets slut syns Vesta på morgonhimlen, i Jungfruns stjärnbild.

På vintern och våren kan man även se (9) Metis i Kuskens stjärnbild, (29) Amphitrite i Jungfruns och Lejonets stjärnbilder, (15) Eunomia i Bägarens stjärnbild samt (14) Irene i Jungfruns och Berenikes Hårs stjärnbilder.
På sensommaren, hösten och förvintern syns (7) Iris i Vattumannens stjärnbild, (89) Julia i Pegasus stjärnbild, (324) Bamberga i Fiskarnas och Pegasus stjärnbilder, (20) Massalia i Vädurens stjärnbild samt (216) Kleopatra i Oxens stjärnbild.

Två kometer förväntas bli ljusa i år:

Under våren rör sig komet PanSTARRS norrut på himlen och blir snart cirkumpolär. Den bleknar under våren från 4:e till 7:e magnituden.

Komet ISON passerar mycket nära solen i slutet på november och rör sig därefter snabbt rakt norrut och blir cirkumpolär strax före jul. I decembe roch även i januari 2014 kommer den troligen att synas med blotta ögat, men därefter behövs kikare eller teleskop för att följa den. ISON stannar kvar långt norrut på himlen hela våren 2014 då den bleknar bort.

Bland de periodiska kometerna syns komet Encke på höstens morgonhimlen och sänker sig allt mer mot gryningsljuset samtidigt som den ljusnar. Den hinner nå ungefär magnitud 7 innan den försvinner i solens strålar.